torsdag 15 april 2010

Äntligen!

Isen har legar tjock länge uppe vid Läckö där jag har kajaken liggandes. Många gånger har jag varit ute vid sjön och tittat, hoppats på att få något tecken på att isen börjar ge sig. Till slut tog jag med kajaken hem till Älvängen och fick äntligen till årets premiärpaddling. Inte helt utan strul dock.

Snabbt hem från jobbet, ett kvickt stopp för upphämtning av barn på skolan. Slängde på en kanna kaffe och slängde ner allt jag behövde med mig för paddlingen i en stor väska. (Trots en planerad tur på ett par timmar fick jag som vanligt med mig prylar matchandes en mindre expedition. Man kan aldrig vara för säker. Eller?)
Men visst hade jag på känn att något saknades? Eller var jag bara stressad? Kom inte på vad det var. Upp med kajaken på bilen och iväg mot kusten. Robert hade backat ur på grund av jobb tidigare och väl i bilen fick jag meddelande från Robin att han också var tvungen att jobba. Hm, ändrade planer. Ner till småbåtshamnen i Älvängen istället för en tur i Älven. Effektivare på något sätt.

Konka kajak och prylar, pyssla iordning, men vad-har-jag-glömt-känslan släpper inte. Fikat i fikaluckan, torrdräkt och kapell på, montera paddel och säkra telefonen och flytvästen...

Just det ja. Flytväst ska man ju ha. Och den är just då hemma i garderoben.

Bilen hem, springa in och snabbt säga hej och ännu snabbare riva med mig flytvästen och ännu snabbare tillbak till småbåtshamnen. Vem har påstått att kajakpaddling skall vara en avkopplande syssla?

Men sedan satt jag där i kajaken och kryssade ut mellan isflaken inne i hamnen. Ute i Älven var det ganska strömt så jag började medströms för att runda Tjurholmen. En bitvis ganska fin tur. Jag tänkte av någon anledning att strömmen skulle vara något lägre på insidan och valde att paddla den sidan upp för att få medströms tillbaka på slutet. Jag tror att jag hade fel, för det var riktigt mycket slitpaddling för att ta mig upp hela insidan av tjurholmen innan jag kunde runda dess norrände och följa med älven åter till småbåtshamnen igen. Men så gött att sitta i kajaken igen!
Musklerna kändes inte riktigt med på noterna (inte alls faktiskt) så här sitter jag nu med kännbar träningsvärk och en och annan led som känns mer än vanligt.

Men nu är jag igång för i år!








1 kommentar:

eriksjos sa...

Äntligen! Kul att du börjat paddla igen ;-)