Hade med kameran på en tur runt Storeken tillsammans med Bengt Arne i mellandagarna. Visst har jag paddlat den rundan några gånger nu men den är fortfarande en favorit. Vädret var förhållandevis bra så det var en riktigt skön tur. Hade lite vågor som rullade in och lockade till surf uppåt nordöstra delen av Storeken men med en påtaglig ovilja att testa vattentemperaturen så vick vi hålla oss i skinnet lite. Ok, torrdräkterna var på så visst hade man fixat ett plurr men jag tillhör inte vinterbadarnas tappra skara direkt, så jag håller mig helst på rätt köl om det går så här års.
Tog en fikapaus strax innan vassrännan på nordöstra Storeken och än en gång slogs jag av hur fruktansvärt vackert det är ute i skärgården så här års. Kan inte riktigt beskriva vad det är. Ett tyst lugn i samstämmighet med höstvinternaturens dova färger. Inte en båt, inte något mer än vi och Vänern. Oerhört avslappnande.
Nu förtiden ser vi havsörn relativt ofta i Vänern men jag blir fortfarande lika fånigt lycklig varje gång det sker. Den första vi såg satt i en gammal tall och spanade, fällde ut sina vingar och seglade iväg så fort den tyckte att vi störde och försvann. Såg strax ytterligare två och lyckades fånga en av dem på kameran. Kortet har väl något av Loch Ness-odjuretkaraktär över sig. Men det är en örn. Jag lovar.
Mitt kanske bästa naturfotografi någonsin :-)
Fler bilder från turen finns som vanligt här
