Äntligen!

Isen har legar tjock länge uppe vid Läckö där jag har kajaken liggandes. Många gånger har jag varit ute vid sjön och tittat, hoppats på att få något tecken på att isen börjar ge sig. Till slut tog jag med kajaken hem till Älvängen och fick äntligen till årets premiärpaddling. Inte helt utan strul dock.

Snabbt hem från jobbet, ett kvickt stopp för upphämtning av barn på skolan. Slängde på en kanna kaffe och slängde ner allt jag behövde med mig för paddlingen i en stor väska. (Trots en planerad tur på ett par timmar fick jag som vanligt med mig prylar matchandes en mindre expedition. Man kan aldrig vara för säker. Eller?)
Men visst hade jag på känn att något saknades? Eller var jag bara stressad? Kom inte på vad det var. Upp med kajaken på bilen och iväg mot kusten. Robert hade backat ur på grund av jobb tidigare och väl i bilen fick jag meddelande från Robin att han också var tvungen att jobba. Hm, ändrade planer. Ner till småbåtshamnen i Älvängen istället för en tur i Älven. Effektivare på något sätt.

Konka kajak och prylar, pyssla iordning, men vad-har-jag-glömt-känslan släpper inte. Fikat i fikaluckan, torrdräkt och kapell på, montera paddel och säkra telefonen och flytvästen...

Just det ja. Flytväst ska man ju ha. Och den är just då hemma i garderoben.

Bilen hem, springa in och snabbt säga hej och ännu snabbare riva med mig flytvästen och ännu snabbare tillbak till småbåtshamnen. Vem har påstått att kajakpaddling skall vara en avkopplande syssla?

Men sedan satt jag där i kajaken och kryssade ut mellan isflaken inne i hamnen. Ute i Älven var det ganska strömt så jag började medströms för att runda Tjurholmen. En bitvis ganska fin tur. Jag tänkte av någon anledning att strömmen skulle vara något lägre på insidan och valde att paddla den sidan upp för att få medströms tillbaka på slutet. Jag tror att jag hade fel, för det var riktigt mycket slitpaddling för att ta mig upp hela insidan av tjurholmen innan jag kunde runda dess norrände och följa med älven åter till småbåtshamnen igen. Men så gött att sitta i kajaken igen!
Musklerna kändes inte riktigt med på noterna (inte alls faktiskt) så här sitter jag nu med kännbar träningsvärk och en och annan led som känns mer än vanligt.

Men nu är jag igång för i år!

Stockenträffen 2009

Och så var då Stockenträffen, helgen som gått. Alltid roligt, alltid gott om paddlare. Och det vet ju alla - paddlare är trevligt folk. Visst blir det en del snack om kajaker. Och den senaste tiden har jag kommit på mig själv med att jag tycker att jag låter så ointressant när jag pratar om olika skrovformer, hur skarpa slagen är, hur köllinjen ser ut...
Ganska nördigt kan jag tycka. Ok, det fungerar väl hyfsat i ett sammanhang som Stockenträffen. Men visst finns det intressantare saker att tala om. Kanske.

Börjar ändå tycka att det räcker om folk gillar sin kajak och sitter bra i den. Och att den flyter. Det blir lite mycket jämförelse kring vem som har häftigast prylar när det egentligen handlar om att paddla och ha det kul. (Snacka om att kasta sten i glashus.)

Därför var det oerhört befriande att höra Carl Johan Ryd berätta om sin paddelresa till Alaska. Fantastiskt fina bilder av en fantastisk, men vad det verkar som myggrik, natur. Han hade också en så skön distans till kajakhysterin och drev glatt med sig själv och alla oss som känner ett stråk av kajakmani. Jag och Karoline hamnade brevid delar av Malmö Kanotklubb och fick en riktigt trevlig middag i deras sällskap. De verkar ha en fin-fin klubb där nere i sundet.

Men, Stockenträffen handlar om paddling, och paddling blev det. Karoline och jag slog upp tältet på fredagskvällen och satsade på en lugn kväll med mat och vin i tältet istället för att jäkta ut på havet. Vid halv tio på lördag var vi dock sjöklara och styrde kosan ut mot Härmanö huvud. Det blåste en del inne på land. Det blåste ännu mer ute på vattnet. Robert gjorde oss sällskap och tillsammans fick vi hoppa mellan öarna och ta etappen bit för bit med raster på de små platser av lä vi kunde hitta. Det blåste riktigt sur motvind. Det är inte alltid det är behagligt att paddla. Till slut var vi i alla fall ute vid Härmanö huvud och fick vår belöning. Havet var stort. Havet var galet. Vackert.




En bra sak, att stå på klipporna vid Hämanö huvud och titta ut över det dånande havet och få saltstänk på sig trots att man står en bra bit upp på land.




Jag tror att vi var först på plats men snart började det fylla på med folk därute. Några gav sig ut i skummet och lekte. Det såg väldigt roligt ut men samtidigt lite för svårt ut för min egen del. Men det gick liksom inte att låta bli så innan vi paddlade inåt igen gav Robert och jag oss ut för att prova lite vildvatten. Vi vågade oss inte så långt ut som de riktiga tuffingarna men skoj hade vi.




Den sträcka som varit så tung på vägen ut var nu lekande lätt och i jämförelse flög vi fram i medvinden. Också det riktigt roligt.

På söndagen testade jag några kajaker som jag varit lite nyfiken på. Bland andra Tahes Greenland och Tideraces Xplore. Greenlanden var på tok för lite för min smak. Kändes som en skön kajak för övrigt och der är ju lite tilltalande med en så slimmad kajak. Men på tok för liten och jag fick bara ont i benen. Kanske skulle den passa mig bättre med större sittbrunn. Tror att ett omdömme från någon som sitter bekvämare än jag i den vore mer rättvist. Tiderace Xplore var kanske motsattsen i bekvämlighet. Som handen i handsken helt enkelt. Det som avskräcker med den är endast priset. Det går ju faktiskt att få riktigt fina kajaker för rätt så många tusen kronor mindre.

Nästa år kommer jag att vara där igen. Nästa år kommer jag att gå där och jämföra kajaker och prylar igen. Och jag kommer att gilla det nästa år också.
Som vanligt fler bilder här.

Läckö Kajaksällskap

Har skrivit om det förut men vill ändå passa på att lyfta fram det en gång till. Läckö Kajaksällkap är bildat! 12 fantastiska medlemmar så här långt, med plats för många fler. Sällskapet är bildat efter den enkla tanken att det är trevligt att paddla och det är trevligt att träffa andra som paddlar. Inget fast program, man lägger enkelt in meddelanden på en maillista om man ska ut och är sugen på sällskap. Ingen medlemsavgift, det är ju ingen egentlig förening och klubblokalen finns på nätet så det blir inga utgifter. Inga förpliktelser, mer än att det ska vara roligt. I Läckö Kajaksällskap rör det sig inte om några ledarledda turer, vi vill bara paddla och ha trevligt ihop helt enkelt. Och trots att vi gärna paddlar runt Läckö och Kållandsö och tycker att det kanske är det vackraste stället på planeten så kan de flesta av oss tänka sig att testa andra vatten.

Än så länge har det blivit lite dagsturer av och mer lär det bli. Är du intresseradså kan du anmäla dig här.

Paddla i cirkel

Under våren kör jag studiecirklar i kajakpaddling i Ale, Kungälv och Stenungsund. Vi har träffats några gånger på land först, för att prata om kajaker, navigation, säkerhet och sånt. Trevliga och paddelsugna deltagare gör det till ett nöje. Som instruktör är det ganska tacksamt att få ett par timmar i land först för att gå igenom lite av allt det som behöver sägas. Som tur är pratar vi inte bara kajakpaddling utan självklart så blir det en del paddlade också. I lördags träffades vi allihop på Oasen i Kungälv och välte i två timmar. Det var ett gäng ganska trötta paddlare som åkte hemåt på lördagskvällen. I söndags var det paddling med Stenungsundsgänget. Vi samlades vid Marstrandskajaker på morgonen och paddlade österut genom Albrektssunds kanal, vidare ner mot Ängsholmen där vi gick iland på sandstranden för lunch. Visste inte riktigt hur långt jag skulle våga paddla iväg med deltagarna men alla var fortfarande på gott mod efter lunchen så efter lite manövereringsövningar fortsatte vi söderut och kryssade fram mellan skären i vårsolen. En fika på Vannholmarna och sedan rundade vi Klåverön på utsidan för att komma tillbak till Marstrand. Runt 15 km, ingen dålig nybörjartur och jag är imponerad av att alla paddlade på så. Och allas leenden verkade bara bli större och större under paddlingen. Ett stort tack till Robert som ställde upp och hjälpte till som instruktör också. Han borde lägga ut lite bilder här, om inte annat så finns det en del andra fina kajakbilder där. Om två veckor är det Ale- och Kungälvsgruppernas tur, men här är några bilder så länge.



Kamraträddningar



Uppochner



Christer och Stefan utanför Marstrand



Fika



På väg hem

Pinsamma misslyckanden

Efter införskaffande av en Point 65 Whisky till Kajak och Fritid i somras så var jag ju tvungen att testa den. Den såg riktigt rolig ut, med sitt platta skrov, skarpa slag och tydliga rockerform. Och rolig var den. Extremlättsvängd men utan att vara svår att hålla på kurs. Fångar surfen på nästan inga vågor alls. Ok, en snabb kajak är det inte och den sväljer inte några mängder med packning och visst stampar den en del i motsjö. Men, en kajak jag ganska omedelbart blev väldigt nöjd med (och som jag bara blivit mer och mer förtjust i ju mer jag paddlat den efter det första testet).

Jag fick en lucka i uthyrningen och gav mig någon timma till den första testen. Paddlade omkring utanför Läckö slott och njöt. Det var varmt och skönt i vattnet och på vägen tillbaka så stannade jag upp i hamnbassängen för att leka med rollar och stöttningar. Hade verkligen hur roligt som helst och rollarna var det inga som helst problem med i whiskyn. Hade dock lite svårt att hitta balansen i kajaken när den låg i tippläget, på sidan, så scullingen fick jag inte till något vidare. Jag försökte om och om igen. Jag fick gå ur kajaken vid något tillfälle och kröp i den igen under vattnet för att försöka mig på scullingen igen. Det lyckades inte och jag plaskade nog omkring med paddeln en hel del.

Visst var jag lite förgrymmad över att inte lyckas men att hänga upp och ned i kajaken är liksom inte ett bekymmer, för mig. För alla de som stod på bryggan och förfasades över att jag aldrig kom upp var det ett stort bekymmer. När jag efter mina misslyckade scullingförsök vände mig rätt insåg jag att jag gjort något riktigt dumt. På bryggan tretiofem meter bort stod en samling folk, nervösa, tittandes åt mitt håll. I vattnet, femton meter bort, kom en man simmandes med extremfart och kläder på. Rakt mot mig.

I mina egna tankar och envisa vägran att inte sluta försöka med en manöver som inte ville infinna sig hade jag fått alla runt omkring att tro att jag höll på att drunkna. Och fått en person att med kläder på slänga sig i vattnet för att livrädda mig. Pinsammt.

Det var bara att paddla fram till livräddarhjälten och tacka för omtanken och insattsen och be om ursäkt. Ungefär tusen gånger. Adrenalinet måste ha pumpat för fullt i blodet på min stackas livräddare (det hade det gjort på mig)men han försäkrade att det var hur lugnt som helst. Dagens hjälte, utan tvekan. Det var en ganska generad jag som fick paddla utefter bryggan och be om ursäkt.

Nästa gång väljer jag nog en bättre plats.

Kajaken har jag som sagt var paddlat en del sedan dess och gillar mer och mer. Visst har den en egenhet att stampa i motsjö, men det kan jag leva med. Som många andra som har testat den tycker jag att skeddakontrollen var alldeles för trög men det skall tydligen var ordnat på årets kajaker så det problemet borde vara ur vägen. Sedan är det inte en utpräglad långturskajak som snabbt skall transportera en från en punkt till en annan. Med lite mer medveten packning än vad jag brukar ha så räcker stuvutrymmena ändå till. (Kajakens fartkapacitet tillåter jag mig att inbilla mig att jag kompenserar genom att vara en så grymt stark paddlare :-)) Jag har väldigt bra kontakt med den och den svarar väldigt bra på olika manövreringstekniker. Jag har inte testat den i några större vågor än men jag ser verkligen fram emot att få göra det. Kajaken känns som gjord för lite större sjö. Kom gärna och testa ute på Kajak och Fritid.

Bilder från hösten 2008

Easdale Scotland
Grey dog
I bakgrunden Scarba
Easdale, på väg åter

Ekens Skärgård
Ekens Skärgård

Ekens Skärgård

Är det kanske dags?

The great return of Tobias the Blogger...
Kanske skulle jag dra igång och skriva igen. Haft för lite kajakande att skriva om det sista är jag rädd för. Var visserligen och paddlade med Tony Hammock på seafreedomkayak en dag i höstas. En fantastisk paddling med en trevlig och duktig guide. Men det känns som så länge sedan nu. Vill bara dit igen och paddla mer, mer, mer. Otroligt vackert. Kul med tidvatten och vilka namn dom sätter på ställena - Scarba, Grey dog... Kolla på en karta över Scotland så fattar ni vad jag menar.

Lite paddlat annars. Vi hade ett par bassängkurer hemma i Lidköping i februari och mars. Alltid kul. Hade fullt upp som instruktör med trevliga elever så jag han väl inte fota något egentligen. Men det gjorde Robert som tur var (och jag lite, med hans kamera). Kolla in hans Flickrsidor. Många fina kajakbilder.

Har nu äntligen fått tummen ur och skaffat mig egen firma för att underlätta för kajakuppdrag i Göteborgsområdet och Bohuslän. UTE kayaking life outdoors. Kan det bli bättre? Ett bekymmer är väl att jag bara har en kajak än så länge, men det är ett problem som kanske går att åtgärda.

Så nu är det väl bara till att sätta igång att paddla lite mer också så kanske jag kan skriva något här ibland också.